Nyår, men ändå inte..
Varför känns allt så konstigt? Jag har världens ångest just nu. Vill åka hem och bara vara för mig själv men ändå inte :( vet fan int hur jag ska göra. Allt har gått så snabbt, och är inte ens redo för det nya året. Ännu ett år utan min dotter och i en skitig sophög till lägenhet. Hatar att andra får saker av sina föräldrar m.m. men jag måste kämpa för minsta lilla. Det är sjukt orättvist, och jag hatar att det ska behöva bli så. Jag hatar min ångest, den förstör så sjukt mycket för mig i livet. Varför ska just jag lida av deprission och ångest? Varför just jag. Jag hatar när det är så här och när jag får denna känsla i kroppen. Jag saknar min familj så sjukt mycket att det gör ont. Det känns verkligen jättekonstigt och sjukt jobbigt att inte få fira med dom. Även fast min mormor och jag inte alltid kommer överens så älskar jag henne mer än allt. Varför är det så? Varför känner jag som jag gör, varför beter jag mig som jag gör?
Aja, får se hur jag gör... Ha ett gott nytt år alla!
